Blir man någonsin nöjd med vad man har? Jag antar att ordet ”man” gör frågan ganska jävla ordentligt generell. Självklart varierar det från person till person. Vad jag menar är: Blir en avarage medborgare i medelåldern som lever i det västerländska kapitalistiska samhället någonsin nöjd? Jag är nämligen en sådan, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer bli ”mätt” på framgång och nya saker. Nyligen har jag sprungit på ett exempel som tydligt visar att så är fallet. Det handlar om städföretag, fönsterputs och vårt nya hus i en av Stockholms finaste områden.
Jag och min familj har länge velat flytta till hus. Det har varit en dröm så länge vi kan minnas och både jag och min bättre hälft är uppvuxna i ett. Det hade gått bra på jobbet för oss båda. Vi kämpade och slet för att få pengarna att gå ihop. Vi sålde lägenheten i stan, i den del av Stockholm där man aldrig behöver tänka på fönsterputs, och fick bra betalt. Vi insåg att vi hade tillräckligt mycket pengar för att köpa ett hus vid vattnet. En dröm som vi båda närt under hela våra liv. Nu skulle det äntligen ske.
Sagt och gjort. Vi flyttade till ett område strax utanför Saltsjöbaden. En sann idyll. Lugnt men ändå nära till stan. Efter att ha bott där i ett par veckor av stilla väder kom blåsten och hösten. Med blåsten kom saltet, och saltet satte sig på våra fönster. Det dröjde ett par veckor innan vi insåg att vi var tvungna att anlita fönsterputs i Stockholm. ”Men vi sysslade väl med fönsterputs i lägenheten inne i Stockholm ibland också?” sa min fru. Jag svarade med att det visserligen var sant, men att vi skulle behöva ägna oss åt fönsterputsning som heltidsjobb här. Jag är, som många av er vet, en förespråkare av regelbundenhet. Så även i detta fall.
Efter att ha argumenterat fram och tillbaka en stund satte vi oss och googlade på två olika håll. Fönsterputs Stockholm, det måste ju finnas hur mycket som helst. Det gjorde det. Vissa företag verkade mer pålitliga än andra och vi landade på ett trevligt bolag som sysslade med fönsterputs över hela Stockholm. Man fick ange hur många fönster man hade och hur ofta man tänkte sig att man kunde behöva tjänsten. Som tur var så verkade företaget i Stockholm som nu skulle utföra vår fönsterputs vara flexibla.
Har någon av er erfarenhet av fönsterputs i Stockholm? Några tips i så fall? Skriv gärna i kommentarsfältet!